Se upp för surtanten!

Vissa dagar vill man inte. Man vill inte städa, man vill inte gå promenad och man vill inte äta nyttigt,
En sådan dag hade jag  idag Ledig, då vill man hinna så mycket, men ibland tar det stopp.

Egentligen började dagen bra med firande av yngsta dottern 20 år! Men sen sackade lusten och orken.
Till slut tog jag kameran och gick ut för att få lite inspiration.

Trots kylan och en sol som inte riktigt orkade fram, var dagen vacker där ute!

Det är konstigt på vintern, alla trädgårdsväxter
för en tynande tillvaro men de vilda växternas skönhet kommer helt plötsligt fram!

Min vackra vildros, som står på vakt vid stigen över ängen, ger glädje året om.

Jag använder dess vackra nypon till kransar och arrangemang, och de enkla rosorna är underbara på försommaren. Nu på vinter har fåglarna glädje av busken till skydd och nypongodis.

En annan taggig skönhet är kardborrsbusken som får stå kvar för fåglarnas skull, trots att det kliar i fingrarna att klippa bort den var sommar då den fastnar i kläder och djurpälsar. Nu ser jag på spåren under busken att någon pippi har varit framme och kalasat.
 Den har också förvandlats som askungen till en riktig vintersnyggis.

Tidigt i måndags morgon hörde jag en kattuggla på väg till brevlådan! Jag försöker envist att hitta vårtecken trots att jag egentligen gillar vintern, men jag saknar ljuset något oerhört.

Jag var tvungen att ta en bild på min portal mot fruktträdgården. På sommaren växer och blommar den fantastiska klematisen Summer snow (som verkligen gör skäl för namnet) som en vit driva slänger den sig över portalen med hejdlös blommning och livskraft. Jag klipper den med häcksax varje vecka för att överhuvudtaget kunna passera genom porten.

Nu denna frostiga vinterdag blommar den i vitt igen, vackert eller hur?

Min dag slutade iallafall bra, jag fick tillslut fatt i den tappade orken och tog en polka med dammsugaren.

Min man kom hem och bjöd mig på vin och sagolik grekisk paj, surtanten tackade för sig och försvann!

Det som göms i snö......

Nu har kylan kommit tillbaka, rådjuret trippar runt huset på trädäcket i jakt på mormors äpplen och vörtbröd som jag utfodrat den med denna helg. Hon kikar uppfodrande in genom fönstren om jag inte har lagt ut maten i rätt tid. Jag önskar att hon kunde tacka för maten genom att låta mina rosor vara och inte frisera bort blommor och knoppar så att mina buskar ser ut som de står i familjen Addams trädgård.

Nu har jag flyttat alla mina rosbuskar och M har lovat stängsla in dom till våren, man vet när kampen är förlorad.

Jag drömmer om grönare tider genom att se på bilder från sommaren, man kan inte tro att växtkraften är så otrolig, från 0 till 100 på 3 månader. Kolla särskilt in persikorna på trädet i bakgrunden, lika goda som vackra, med extra proteiner från gömda tvestjärtar kring stjälkarna, snacka om LCHF!

I helgen har jag skördat fina purjolökar under snön, vi har också haft glädje av grönkålen i vintern, lika fin och god som i somras. Dessa fantastiska grönsaker ger en speciell glädje, för hur underbart är det inte att skörda sina egna grönsaker i JANUARI. I höst ska jag vara mer noga med att täcka med löv och halm för lättare och bättre skörd, man lär sig något mer för varje år.

Nu ska jag sköta om M:s katt Lussebullen som varit till vetrinären idag och nu ska få sin medicin, inte kul tycker Lussebullen vi får se vem av oss som till slut blir behandlad med örondroppar! Hej till nästa vecka!

Hopp om ljusare tider i uggelboda

Fåglarna är vinterns blommor har jag läst någonstans, för mig stämmer det helt. De ger mig en glädje som är svår att förklara. Jag skämmer bort dem med solrosfrön, hemlagat fågelgodis i upp och ned vänd kruka riven ost och äpplen. Rådjuret ska också ha sitt av äpplen, morötter och bröd, det känns bra för mig att dom har det bra.

Idag har jag sett en urgullig tofsmes, tyvärr omöjlig att fånga på kort. Det enda jag kunde fånga på bild var en halvberusad koltrast som kalasade på våra nu antagligen rätt jästa prynadsäpplen.

Här ser vi en annan "gullegubbe" en av min mans trädgårdsdemoner som nu kommit  fram ur snön.
Senaste veckan har det varit töväder och snön har minskat runt huset, jag tycker mig höra lite försiktig fågelsång i skogen och visst är det lite ljusare på eftermiddagen!

Mina hönor har delat upp hönshuset mellan sig, gränsen är knivskarp, kommer de nya hönsen in på de gamlas område får de genast sig ett hack i nacken.
 Idag har hönsen fått vara ute under några timmar fast det är bara de gamla som vågar sig ut, kanske skönt för båda lägren att slippa varann en stund.